Prestera

Varför känns de så bra när vi presterar?

Idag har varit en sån där dag med mycket energi men också lite krav från min egen sidan då helgen blev en riktig slö helg med film och hemkörning av mat. Idag har jag tvättat 6 maskiner, städat, handlat mat och fixat i lägenheten. Jag har även hunnit med att jobba, jag har mer tvätt att tvätta, mer jobb att göra och såklart står matlagning på schemat också. Jag känner mig sådär äckligt nöjd över mig själv idag. En sån effektiv dag. Varför gör vi de egentligen? När vi presterar och gör håller igång då är vi nöjda, men vila och bara vara då får vi lite dåligt samvete? Känner ni igen er?

Jag har alltid varit en människa som har svårt att sitta stilla, en människa som hela tiden vill göra någonting. Men också en människa som varit så extremt hård mot mig själv genom att pressa mig själv, skriva ”To do list” och ju längre den var ju mer adrenalin fick jag. Viss låter det knäppt?

Vi klappar ofta oss själva på axeln när vi gjort saker, när vi har presterat och när vi har utnyttjat dygnets timmar. Varför är det så? Skulle vi inte må bra av att ge oss själva en stor klapp på axeln när vi bara är? För vi lever i ett prestationssamhälle på alla sätt, både karriär/jobb, familj/vänner kropp och själ.

Ne jag ska sluta med att vara nöjd med mig själv dessa dagar, självklart ska jag vara nöjd med dessa dagar också men framförallt ska jag försöka lära mig att genom att vila, bara vara och njuta. Där presterar vi enormt mycket, för det är de viktigaste insidan.

Jag har blivit så mycket bättre på detta men någonstans innerstinne bor den en prestations människa. Vi kan väl säga till oss själva att finna en balans är viktigt men vi behöver berätta för oss själva att vi är lika bra varje dag, för hur bra vi är sitter inte i det vi gör.