”Om jag inte är den som visar mig svag vem är jag då?
Om ingen behöver ta hand om mig som ett litet barn vem är jag då? Om ingen behöver bestämma vad jag ska göra vem är jag då? Om jag inte är den sjuka lilla flickan vem är jag då? ” Att hitta sitt nya jag är otroligt svårt, när jag blev frisk var jag nästan 21 år gammal. Då hade jag levt halva mitt liv med ätstörningar och självskadebeteende. Allt var nytt, livet framförallt var en ny grej för mig. Tonårstiden hade jag missat helt, och det är ju under tonåren som vi skapar vår identitet eller vi är i alla fall på god väg att lära känna oss själva på ett mer vuxet sätt. Jag kom till en enorm kris när jag blev frisk, det enda jag visste om mig själv var vem jag var innan jag blev sjuk, och då var jag endast 11 år, så det funkade ju inte för jag var ju 21 nu. Det svåraste jag hade var just att jag förknippade mig själv med att vara sjuk eller att vara ett problem. Denna kris var enormt bra på ett sätt, att börja om på nytt kräver eftertanke och det kräver mycket reflektioner av sig själv och det krävdes mycket bearbetning. Att hitta sig själv är något som jag tror vi kommer att söka efter hela livet, för vi förändras hela tiden och vi lär oss nya saker varje dag och varje möte med en ny människa ger oss ny insikt om oss själva. Men att hitta sig själv för mig var att acceptera mitt förflutna, att våga släppa taget och gå vidare. Vi kan aldrig spola tillbaka tiden, hur mycket vi än vill. Men vi kan vända vårt förflutna till något bra. Än idag kan jag ibland tycka att det är konstigt att mina föräldrar inte tjatar på mig att äta mer, eller att äta upp maten när jag är hos dem på middag. Jag tycker ibland att det är konstigt att jag får gå på toaletten när jag vill utan att någon följer efter mig. Jag kan även komma på mig själv ibland när jag står och lagar middag till mig själv att detta trodde jag aldrig skulle ske. Eller min rädsla för smärta och blod, då slår det mig ännu mer att jag kommit långt. Det tog mig många år att släppa helt men idag känner jag istället: Om jag inte är den som visar mig svag vem är jag då? Stark och redo för livet Om ingen behöver ta hand om mig som ett litet barn vem är jag då? En vuxen frisk kvinna Om ingen behöver bestämma vad jag ska göra vem är jag då? Då är jag självständig och frisk Om jag inte är den sjuka lilla flickan vem är jag då? Då är jag Rebecca
1 Comment
Jessika
4/6/2015 03:35:41 am
Mycket tänkvärt! Står just nu och stampar där med vem är jag utan min ätstörning... Många tankar och rädslor över att släppa det sista och äntligen våga vara mig själv. Att vakna upp varje morgon med en nyfikenhet på vad den här dagen kommer innehålla istället för att vakna upp med en massa måsten!
Reply
Leave a Reply. |
RebeccaBloggar från hjärtat Kategorier
Arkiv
February 2017
KategorierKlicka här för att redigera. |