 För mig har det varit en ganska mörk tid, en jobbig tid. 2016 kommer bjuda på utmaningar och förändringar. Det har varit en jobbig tid och min kropp har fått en mindre kollaps på grund av stress. De senaste dagarna mår jag bättre än på länge, jag såg ljuset i mörkret. Hur kan man då må bra av en kollaps? Jo för jag såg vilket team vi är, mitt hjärta min kropp och min själ. Min hjärna var trött, mina tårar var många. Kroppen tog hand om mig när min hjärna inte riktigt orkade längre, när min själ var trött. Kroppen sa till mig att det får vara nog nu! Jag lyssnade och idag är jag ett med mig själv. Det kan låta konstigt, men mitt i allt jobbigt så lyssnade jag på kroppen, hjärtat och jag förstod min själ och mig själv. Ljuset lyser inte lika starkt som det brukar än, men jag är glad och mår bättre och bättre. Mörkret har jag att tacka för mycket, för utan mörkret hade jag aldrig mått så bra som jag gör just nu. Det är många pusselbitar kvar att lägga, men vad gör det? Så länge jag är trygg och mår bra i varje cell i min kropp så är jag nöjd. Livet är jobbigt ibland, vi ställs inför utmaningar och press. Vi behöver inte bara verktyg att ta oss därifrån utan också verktyg att våga stanna kvar och känna våra känslor och jag vågade och kommer alltid våga. Att vara i mörkret är inte bara farligt utan också nyttigt, man lär känna sig själv. Idag vet jag vad som stressar mig, vilken press jag utsätts för och vilka krav jag har på mig själv. Det är mänskligt och inte konstigt men vi behöver inte bara sätta en gräns för oss själva utan för andra också. Våga säga nej, stå upp för den du är och våga berätta. Ingen tackar dig när du är utsliten, var sann mot dig själv och var ditt eget ljus i mörkret!
0 Comments
En del av mitt hjärta försvann den nyårsafton
Idag är det nyårsafton, för alla människor är nog nyårsafton en speciell dag. Vi tänker igenom året som gått, kanske gör planer för nästkommande år och avger löften. Vi går ofta in i det nya året med en förhoppning och tro att nästa år är mitt år. Det är fint och bra, jag tror vi skulle behöva göra tänka så varje dag. För mig är nyårsafton en dag som än idag gör ont i mitt hjärta, det sköljer över mig som en våg och kroppen gör sig påmind. Det blir bättre för varje år som går men än idag är det jobbigt. Jag minns, varenda cell i min kropp minns den hemska natten för 12 år sedan. Jag var en liten flicka som var 15 år gammal som gjorde mig fin inne i mitt rum, men jag kunde aldrig någonsin föreställa mig vad som skulle ske den natten. Våldtäkten som jag blev utsatt för nyårsafton 2003 har förstört mig så mycket, så många år har gått åt till att känna skuld, skam och vara rädd. Och framförallt hata mig själv. De senaste åren har jag gått vidare, som en segrare. Jag är inte arg längre, jag är inte ledsen och jag hatar dem inte som utsatte mig för detta. Men jag känner, minnen kommer aldrig försvinna och varje nyårsafton tar jag några timmar för mig själv, vill jag gråta så gör jag de. Jag lyssnar på min kropp och mitt hjärta. En del av mitt hjärta tog dem men resten av mitt hjärta är mitt, det tillhör mig och ingen annan. Jag har bearbetat detta trauma och har lämnat det bakom mig, men helt vidare kommer jag kanske aldrig kunna gå även fast jag försöker. Det är jobbigt och har gjort mig ledsen många gånger men jag ger inte upp. Mitt liv och jag är värdefull. Det jobbigaste är alla minnen, minnen av rädsla. Så rädd som jag var är hemskt att vara och det gör mig arg att jag vet att flera upplever och har upplevt detta. Idag mår jag bra, jag är omringad av människor som känner mig. Som älskar mig, och idag älskar jag mig själv. Jag är värd att må bra även fast det är nyårsafton. Det är okej att vara ledsen, men inom mig vet jag också att dem är inte värda mina tårar. Men jag vet också att jag är värd att ta mig själv på allvar. Var rädd om dig själv, vi alla bär på jobbiga saker. Vissa datum och dagar är jobbigare än andra, det är okej. Det är okej att känna, vara ledsen och minnas. Jag tror vi behöver det. Stor kram och Gott Nytt år  I måndags var min sista föreläsning 2015. Tack för detta år, tack alla fantastiska människor jag träffat runt om i hela Sverige. Tack alla ni som har lyssnat på mig och tack alla ni som följer mig. Jag hoppas vi ses i en stad när DIG nästa år. All kärlek.
I måndags hade jag en föreläsning på Örebro Universitet, det är alltid häftigt att hålla en föreläsning på hemmaplan. Med mig som stöd eller kanske inbjuden gäst var min kusin. Han och jag har något speciellt, vi är som syskon och det skiljer knappt två år mellan oss. När vi var små så var det ingen riktigt som förstod oss, antagligen för det var bara han och jag som förstod. Att ha någon anhörig i publiken är alltid speciellt. Många av mina närmsta vänner och anhöriga har hört mig föreläsa, det är alltid speciellt för det är känsligt. Mina vänner som hört mig föreläsa kände mig inte när jag var sjuk, så för många har det varit en chock. Även om jag pratat mycket om min bakgrund så är det skillnad på att hålla en föreläsning och ett vanligt samtal, ni vet man kan sluta när det blir jobbigt för någon. Men under en föreläsning är jag professionell. När mina anhöriga har varit på mina föreläsningar är det en bearbetningsprocess för dem och mig, men också många hemska minnen som kommer upp. Min mamma är nog den som sett allra flest föreläsningar, hon gråter alltid och hon brukar gå ut ifrån rummet. För henne är det jobbigt, självklart hon är ju min mamma. Min pappa ger mig alltid lite speciella kramar efteråt och jag ser lyckan i hans ögon. Men nu var han med, min kusin. Han såg min allra första föreläsning för tre år sedan. Jag minns att han grät, i måndags grät han inte. Men hans kramar sa något, han är stolt och för mig betydde det jätte mycket att han kom. Han har följt mig sedan jag var liten, idag är vi tajta och vi vet nog nästan allt om varandra. På föreläsningen ställde han frågor, det var både modigt och välbehövligt. För det är också viktigt i mitt arbete att veta hur det är att vara anhörig till en person med ätstörningar. Ätstörningar är en familjesjukdom helt klart. Min kusin berättade saker han gjorde för att skydda mig, saker han tänkte. Det var fint och de var saker jag aldrig har tänkt på förut. I måndags var det en underbar dag, jag blev så nöjd med föreläsningen och vi hade en grym frågestund. Men det var också en fin och bra föreläsning för mig personligen som jag delade med en viktig människa i mitt liv. Det behövs ibland att vi ser tillbaka, besöker det förflutna men att vis edan lämnar och går vidare. Klicka här för att redigera.
 Ibland undrar jag vart samhället är på väg. Jag testa en app nu! Bilden längst ner är inte omgjord men den högst upp är. Med denna app kunde jag göra mitt ansikte smalare, få bort påsar under ögonen, jag fick större ögon och även ett näslyft. Och huden lyser o rynkorna i min panna är borta! På några minuter kan man ändra hela sig själv. Allt detta för att se snygg ut? Om jag hade fortsatt ännu längre kunde jag nästan se ut som en annan människa. Vart tog den mänskliga människan i media vägen egentligen?
Något som var otroligt svårt för mig när jag var sjuk och var på bättringsvägen var just detta. Hur ska jag kunna vara frisk i ett sjukt samhälle.
Ideal är något som förföljer oss i samhället, något som ”drabbar” oss varje dag. Jag vet att ideal påverkar alla och vi kommer aldrig kunna få bort dem, tyvärr. Men när man är sjuk så snurrar det i huvudet. Jag visste när jag gick in på Ica att jag skulle köpa vanlig mjölk för den var bättre för mig, jag visste att jag skulle köpa vanlig ketchup eller yoghurt. Men vad gör man? Jo jag köpte minimjölk, light yoghurt och ketchup utan socker. För mitt huvud sa ju det och även samhället. För mig var detta en kamp, jag visste så väl att jag tänkte rätt först men sen inne i affären så tänkte mitt huvud annorlunda. Lika så vid jul, jag visste att det var okej med mat. Att det var viktigt och inte konstigt med en riktig mathelg. Men efter jul? Då står de ju hur mycket vi gått upp i vikt, och hur viktigt det är att gå ner allt? Samma sak vid sommaren. Detta är svårt för dem som är sjuk, enormt svårt. Jag minns det och jag vet det. Man behöver stärka sig själv och tyvärr inse att samhället inte är friskt. Det som du lärt dig, det du vet att du behöver för att vara frisk eller bli frisk. Stå fast vi det. Alltid varje dag. När du ska välja mellan mjölken försök tänk då ” Just det, jag väljer den friska sidan”. Förändring är ett centralt begrepp inom tillfrisknande, men också ett ord som skrämmer. Ett ord som är fylld med rädsla, ett ord som har en innebörd där man har en rädsla att misslyckas. Att göra en förändring är viktigt vid dåligt mående. Förändring är något vi kommer göra livet ut, det som vi inte är vana med är en typ av förändring. Att börja ett nytt jobb, att flytta eller något liknande är och blir en förändring. Vår livssituation förändra, vårt mående likaså. När jag bestämde på att kämpa för ett friskt liv var förändring väldigt central, allt kom att bli nytt för mig. Mat, vikt och kropp framförallt. Men även mitt sociala liv och min framtid. Många stunder ville jag ge upp, jag var rädd för att misslyckas men jag var också rädd för hur livet skulle bli. Jag försökte avdramatisera detta ord ”förändring” till en nyfikenhet. Jag var egentligen nyfiken att starta mitt nya liv, eller vända blad i min livs bok. Jag var tvungen att göra detta för att överleva. Men detta tänk har hjälpt mig mycket. Förändring är något vi bör välkomna, för vi ska komma ihåg att genom förändring utvecklas vi men även så är förändring bra för människan. Vi förändras varje dag men vi är inte medvetna om det. Men när det sker en förändring som vi kan ta på eller så då blir vi rädda. Och det är okej. Många frågar mig om jag inte var rädd. Jag var livrädd att förändra mig, för någonstans hur hemskt det än är att må dåligt så vänjer man sig. Det blev min vardag och faktiskt mitt liv att må dåligt och vara sjuk. Men jag visste och såg att de fanns en värld och en annan verklighet utanför min bubbla. När jag var 20 år eller nästan 21 då hade jag varit frisk o några månader. Jag var livrädd, men jag kämpade och hade nyfikenheten i bakgrunden. Jag lärde mig att de finns inga misslyckande, utan vi lär oss av allt. Jag välkomnar förändring och det är okej att allt inte går på en gång, det är okej. Förändring är viktig men var inte rädd, är du rädd välkomna det. Vart sitter rädslan? Varför finns den? Har du känt detta förut? Vad kan gå fel? Välj livet, var snäll mot dig själv och välkomna förändring! Hur blir man frisk?
Så många gånger som jag fått den frågan, och så många gånger som jag önskade att jag kunde svara med en enkel mening som ” gör såhär”. Tyvärr kan jag inte de, jag kan heller inte skriva ett recept på att gör såhär. Men jag kan säga såhär, jag vet att det går. Jag vet det!! Jag ska försöka skriva lite ändå! Först måste vi ha
Rädslan att förändra är stor jag vet, vad vore jag utan min ätstörning? Vem är jag om jag går upp vikt? Det var svårt, ne det var inte svårt det var ett helvete och många gånger ville jag bara ge upp. Jag försökte vända rädslan till nyfikenhet, vem är jag när jag är frisk? Jag började drömma om alla saker jag kunde gör när jag blev frisk. Jag började tänka på alla kläder jag kunde köpa, jag drömde om att äta glass vid havet. Jag drömde om att älska mig själv. Jag var rädd men jag var nyfiken. Livet är jobbigt nu men de blir bättre jag lovar. All den energi de tar att var sjuk kan vi vända till att bli friska men också all den energi kan vi använda till att uppleva livet. Det är fint.
Min tårar rinner, vilken fantastisk tjej och att jag varit med och hjälpt till är stort! Galet stort! Tack för du valde livet <3  Åhh en arbetsdag i praktiken!! Sitter och pausar i min mamma o pappas kök, dricker kaffe o är bara så lycklig att jag får göra de jag brinner för. Idag har jag haft möte med en lärare för psykologi programmet på Örebro universitet. I December kommer jag hålla en föreläsning där. Nu ska jag snart åka och medverka på Hjärnkoll Örebros öppethus och hålla en liten föreläsning. Jag ska även packa lite för imorgon har jag två föreläsningar i Stockholm om motivation. Hoppas ni har en fin dag ♡  |
RebeccaBloggar från hjärtat Kategorier
Arkiv
February 2017
KategorierKlicka här för att redigera. |
RSS Feed